Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frödings förtrogenhet med svensk diktning
ifrån så tidiga år har naturligtvis betytt mycket
för hans formella utbildning och för hans skolning.
Hur mycket han lärde av vår äldre poesi, det
vittnar hans första diktsamling om genom sin
utomordentliga smidighet, genom sin nästan fullständiga
behärskning av de olika uttrycksmedlen. Man kan
emellertid icke ofta påpeka en direkt anknytning,
därtill var hans läsning för mångsidig och hans
egen genialitet för utpräglad. När man rent
händelsevis kan fastställa en otvetydig likhet mellan
en Frödingsk rad eller strof och en tidigare svensk
skalds, får man emellertid en ny påminnelse om,
att hans, som det tycks, rent revolutionerande
versteknik i alla fall också var en på inhemsk grund
fotad utveckling av diktarvet från gångna skaldesläkten.
Den vårdslöst lediga inledningen till »Balen»
med sina hopade koordinationer utmynnar ju i en
oförgätligt sorglustig ynglingatyp, som
gick och drömde dumt om guld och lager,
tills jag blev sjuk och ful och gul och mager.
Min vän, sad hon: jag är ju fager?
Nej, sad han, skrynkig, grov och gul och ful och mager?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
