Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ogenerat av tiggande kamrater. Det påstås med anspråk
på tillförlitlighet, att han länge hade stora
summor liggande till hands i ett bleckskrin i sitt
rum och att det inte var svårt att bli delaktig av
ett sådant sällsynt överflöd. Att återigen få
tillbaka någonting av det som på sådant sätt lånats
bort har sig inte så lätt; det enda försök Fröding
gjorde att återfå något av vad han lånat ut ledde
endast till att den krävde, en präst, sände honom
ett oförskämt brev. Även sedan skrinet tömts,
betraktades Fröding som »kapitalist». Han tog
därför avsked av Uppsala och for tillbaka till
Värmland, där han tills vidare dröjde hos släktingar för
att grubbla ut något lämpligt levebröd. Nu gjorde
han bland annat ett försök som lantbrukare, vilket
han sedan med kostlig självhumor skildrade i ett
par krönikor i Karlstadstidningen 1895 och 1896
(»Mitt lantmansliv»). Det var naturligtvis bara
ett mycket kort mellanskov och så vidtog åter
det grubbel-liv, dels på Värmlands landsbygd,
dels i Karlstad, där hans moder då bodde, som
småningom ledde över till tidningsmannaverksamheten.
Från åren 1884 och 1885 kan man dagteckna
hans första avgjort poetiska försök. Kärleksvers,
som något påminna om den unge Snoilsky, och
satiriska personliga funderingar:
Nu haver jag läst romaner
och sett på skådespel.
Nu haver jag rivit sönder
min själ, som förut var hel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
