Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ju ingen jämförelse mellan hans vers
och hans prosa i sving och smidighet. Hans vers
hade redan då en uttrycksfullhet, lydde hans vilja
med en kraft, som hans prosa aldrig uppnådde.
Viktigare än hans prosabidrag äro därför dikterna
— några av hans kritiker från dessa år spar jag
till längre fram, då jag får tala om hans recensioner
i ett sammanhang. Utom de redan nämnda satiriska
och parodiska dikterna offentliggjorde Fröding
under dessa år flera allvarliga och stämningsfulla.
Den första tryckta dikt av honom, som jag funnit,
står i numret för den 16 september 1885; den
heter Ve! och dess innehåll är Verdandi och
Uppsalaradikalismen, färgad av Frödings särskilda patos,
tron på individens frihet, misstron mot allt som
heter band och ärvda påbud.
Samma år, den 14 november, läser man en
dikt, Slutbalsepisod, som längre fram, nästan till
oigenkännlig utvecklad och förändrad, skulle hänföra
oss som hjältedikten »Balen». Från 1886
antecknar jag den melodiska värmländska vinterbilden
Julotta, en typiskt Frödingsk fredsdikt, Vapenvila,
och ytterligare en Juldikt — alla tre i ett och
samma nummer. Juldikten har en svag anklang
av Viktor Rydberg, den predikar en dogmlös kristendom
och siar om dess seger. I maj 1887 stod
åter en tids- och tendensdikt, I Rom och Upsala,
i augusti en maningssång, För skyttesaken, med
bl. a. denna kraftiga strof:
Kvava fläktar ur fjärran föras.
Över världshorisonten höras
redan den stigande stormens bud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
