Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro lätta att föra tillbaka hit, och påminna ibland
rent av om själva ordalagen i uppsatsen.
Bellmans obekymrade humor, Shakespeares
Falstaff, de voro alltså ideal för den börjande
Fröding och torde ha förblivit det genom hela hans
diktning — jämte Goethe, varom mera i annat
sammanhang. Denna centrala uppfattning av
humorn var han väl ensam om inte bara i Sverige,
utan över huvud. Åtminstone skrev Georg Brandes
om Frödings första diktsamling, att den egde två
egenskaper, som saknades i dansk, tysk, fransk
och engelsk lyrik: humor och folklighet. Det var
så mycket mer betydelsefullt och viktigt. Hur
avgjort Fröding än tillhörde de naiva genierna,
för vilka känslan och icke idén är diktens kärna,
hade han likväl sitt program fullkomligt klart redan
före debuten. Det är en egendomlig motsats mellan
hans tvivel på sin begåvning, sin originalitet som
skald, och hans säkerhet, när det gäller de båda
hörnstenarna i hans estetik: humor och musikalisk
form. Han var naturligtvis mer än väl medveten
om, att teorin allena verkar det visserligen icke,
men genom sina långvariga litterära studier och
sitt alltifrån Verdanditiden i Uppsala vakna
tidsintresse hade han förts fram till en
helhetsuppfattning av poesi och liv, vilken medgav en
bestämt riktad vitter verksamhet, hur brokig och
spridd hans första bok än föreföll. — Viktigt för
kännedomen om hans teoretiska grundvalar är
även ett resebrev till Uppsala nya tidning i
december 1890, »Ett besök i Zwinger». I levande
och varm uppskattning av vad han där såg bragte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>