Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författarexemplaren till honom, som fortfarande vistades
i Norge.
Framgången var ju stor och kritiken genomgående
gynnsam. Med undantag av Heidenstams
»Vallfart och vandringsår» tre år tidigare hade
nog ingen förstlingsdiktbok väckt sådan uppmärksamhet
och den dom Fröding önskat sig avkunnades
av enhällig nämnd: Sverige har fått en ny skald.
Fröding skrev själv sedermera om sin diktsamling:
»Den skulle förmodligen delat öde med de flesta
av sina likar, om den icke bland annat innehållit
den stolliga positivvisan om mister Johansson.»
Det ligger en liten smula bitterhet bakom
dessa ord. För Fröding var det icke oblandat
behagligt, att man nästan uteslutande fäste sig vid
de humoristiska dikterna och Värmlandsbilderna,
och han tyckte att kritiken var ingenting att rätta
sig efter. »Det är bäst att skriva precis som man
har lust.» Han tyckte sig finna, att man i Sverige
inte hade någon smak för verklig lyrisk poesi, men
väl för det målande drastiska. Den mest förstående
granskningen var en vänkritik av Richard
Steffen i Uppsala nya tidning; för resten anmäldes
boken med mycket erkännande av Georg Nordensvan
i Aftonbladet (»en ny personlighet inom vår
litteratur»), Karl Warburg i Handelstidningen, Ernst
Gråsten i Nya pressen, Emil Kléen i Nyaste
Kristianstadsbladet m. fl.
Emellertid var avsättningen till att börja med
inte alltför uppmuntrande. Det är visserligen sant,
att »Guitarr och Dragharmonika» vart mycket
populär, men det gick inte i en handvändning att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
