Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbillningskraft ar allas egendom. Så naturlig ar därför denna
fantasiutstyrsel för henne, att hvarje smådrag blir af betydelse
och med lätthet blir anknutet till en gängse tro. Hur
många äro kavaljererna? Naturligtvis tolf, som »diktens
gamla tolfmannaskara, som går fram genom tiderna. Tolf
voro vi, då vi styrde världen däruppe från Olympens
molnhöjda topp, och tolf, då vi som fåglar bodde i Yggdrasils
gröna krona. Sutto vi ej tolf man starka kring kung Arturs
runda bord, och gingo ej tolf paladiner i Karl den stores
armé. — Tiden har farit illa med oss, men då vi äro här,
blir smedjan en Olymp och kavaljersflygeln ett Valhall.»
Den trettonde är Sintram, det ondas representant. Han
åstadkommer brytningen, hans elakhet och skadelust gör
kavaljererna till upprorsmän mot sin välgörarinna. Så
långt har, redan innan sagan börjats, förberedelsen skridit,
att när då en liten strid börjar, rifs allting opp. Kavaljererna
få sitta vid ett afskildt bord julmiddagen, det är
dagen efter ruset, de äro vid dåligt humör, och inom ett
ögonblick är ett ursinnigt gräl i gång mellan dem och
majorskan. Hon afslöjas som äktenskapsbryterska inför
sin man och blir drifven på dörren. För att de så skamligt
erhållna bruken skola fördärfvas, sätter majoren kavaljererna
till härskare. Deras styrelselag är att icke göra något
klokt eller nyttigt eller käringaktigt, de inviga sig och
bruken och året åt nöjet. Därför är deras regemente ännu
sämre än majorskans. Ty för dem finns inget ansvar för
hvad de göra eller hvad som blir af deras land. De ha
till uppgift: att hålla glädjen vid makt i Värmland. De
tilltalas med orden: »I ären de som sätta fart i stråkarna,
hålla dansen i gång, låta sång och spel klinga
genom landet. I förstån att hålla era hjärtan från guldet,
era händer från arbetet. Om I ej funnens, då skulle dansen
dö, sommaren dö, rosorna dö, kortspelet dö, sången dö,
och i hela detta välsignade land skulle ingenting annat
finnas än järn och brukspatroner.» Och hvad skedde under
deras regemente? »På deras tid skummade starkt, beskt
öl utför Björksjöfallets breda gråstenstrappa, och Löfvens
långa sjö var ej fylld med vatten, utan med brännvin. På
deras tid lades intet tackjärn i ässjan, men smederna stodo
i skjorta och trätofflor framför härdarna och vände
ofantliga stekar på långa spett, medan smedpojkarna på långa
tänger höllo späckade kapuner öfver glöden. I de dagarna
gick dansen öfver bruksbackarna. Då sof man på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
