Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
funnit så stark. I både god och stundom äfven smått
försmädlig mening har Karlfeldt det enkla åskådningssätt, som
hör ihop med mindre sammansatta förhållanden och mindre
splittrade sinnen. Han hatar också allt stadens utvecklade
skrifvardöme med dess myckna papper, han misstror
liksom bonden tämligen i gemen det s. k. framåtskridandet
och liksom Runeberg är han olitterär till sina böjelser,
d. v. s. skattar njutningen af naturen högre än njutningen
af böcker. Han är den första i slakten, som lämnat
frilufts-lifvet och gett sig in under böckernas ok; det är därför
som det sliter i honom, när många föregående leds naturlif
och friluftskärlek lockar och drar bort från böckernas
mångfald och de långa, gråa husraderna. Cykla eller skida på
lediga timmar är bra förströelse, men helst skulle han säkert
ströfva omkring i skog och mark, obunden af alla
tjänstemannasysslor. "När han nöter Stockholms gator, gnolar han
för visso en motsvarighet till Geijers vackra ord, de som
tyvärr försmåtts i hans »Skaldestycken»;
M& kornet, rägen
pä slätten frodas än så väl!
Till skogen, vågen
och bergen trår min själ.
Dikten har tagit honom, och han har lämnat fädernas
värf. »Så vardt jag en drömmare, icke en man» — det är
bekännelsen om att handlingens oförtrutna och verksamma
sinnelag inte är hans. Men när han »dröjer i skuggan kring
hembyns hus, där minnena spela som näktergalen», då blir
han rösten för sig och de gångna, som varit stumma, då
det gällde att tolka sitt eget lif. Har jag i min dikt någon
gång en låt af stormsus och vattusprång, lärkspel och
vårljus från den fattiga heden och sucl<ar från den milsdjupa
skogen, säger han, då kommer det från er, mina fäder,
ni ha sjungit det tyst genom många led
vid yxans klang, bakom fora och plog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
