Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket förtrycktes. Men en enväldig regent passar icke i längden
för ett sådant folk som det Svenska, och redan Carl XLs
närmaste efterträdare blef för lång tid den sista envåldsregenten i
Sverige.
Aldrig har detta rike varit så mägtigt, så aktadt, till och
med fruktadt, som då Carl XII 11697—1718), uppträdde på sin
faders thron. Herre i pverige och Finland, den Svenska
Medeltidens enda eröfring, vunnen genom Erik den Helige, Birger
Jarl och Thorkel Knntson, men fullkomligt införlifvad med
moderlandet, beherrskaie han derjemte Östersjöns stränder och
kunde betrakta Norra Europas Medelhaf som en insjö i sitt
rike. Hans fabelaktiga* bragder mot de afundsamma fiender,
Danskar, Ryssar och Polackar, som icke unnade Sverige dess
ära, hans segrar på Ingermanlands fält, på Polens och Sachsens
slätter, i Lilla Rysslands ödemarker, tilldess Pultavaslaget
ändt-ligen vände bladet, hans flykt till Turkiet och hans vistande
der, likaledes utmärkt genom den trotsiga «lejonjagten i Bender»,
allt detta och mer dertill har vändt verldens uppmärksamhet
på honom till sådan grad, att mången, som af Sverige knappt
känuer mer än namnet och af dess stolta historia icke vet mer
än Gustaf Adolfs uppträdande i Tyskland, dock känner Carl XII
såsom sammanfattningen af allt, hvad tapperhet, mod och
oförskräckt djerfhet kunna betyda och innebära. Men oaktadt dessa
egenskaper, oaktadt sin förtröstan till Gud och sin rättvisa sak
samt sitt sublima förakt för alla en subtil statskonsts ränker,
måste Carl XII dock duka under. Fienderna voro alltför många,
de nio segeråren hade alltför mycket utmattat det fattiga landet,
som på hela sin ofantliga areal af nära 13,000 Sv. qvadratmil
icke räknade en9 så många innevånare som Sverige ensamt
räknar för närvarande, och vid försöket att genom Norges
eröfring ersätta de förlorade provinserna förlorade Carl sjelf sitt
lif vid Fredrikshall Nu blef allt annorlunda. Ryska
mord-brännarflottor härjade strafflöst Sveriges kuster och utsträckte
sina ströftåg djupt i det inre, och i de freder, som afslötos,
riktade sig Sveriges fiender med dess provinser på Kontinenten.
Ry99arne togo Ingermanland med Narva, der Carl XII invigt
århundradet med den stora segern, Estland, Liefland och ett
godt stycke af Finnland; det i England regerande huset
Hannover höll till godo med Bremen och Verden, Preussen med en
god del af Pommern och Danmark med en ansenlig
penningsumma. I stället att spela upp till dans för örnarne, låg det
Svenska lejonet utmattadt, besegradt af deras näbbar och klor.
Detta skedde under Carl9 närmaste efterträdare, hans syster
Ulrika Eleonora (1718—1720), som vann sin krona genom att
afsäga sig suveräneteten och skänkte henne åt sin man, den
Tyske Fredrik 1 (1720—1751). Dessa bägge och deras
efterträdare, likaledes en Tysk, Adolf Fredrik (1751—1771), förete
med de stora Gustaverna och Carlarne inga likhetspunkter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
