Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
KOMEDIER I BERGSLAGEN
Klockeberga." Erik gör ännu ett försök att fria
sig, spänner ryggen, lyfter skuldrorna som för
att vältra av en börda. Men gubben stryker och
stryker. Han sållar över honom goda ord och
löften. Fred med prästen, fred med
Klockeberga, fred för råttorna, fred i skogen, fred
med Gud.
Då springer Erik upp och rasar omkring i
stugan. Prästen förstår, att han icke bort nämna
Gud. Ty Erik har kämpat med Gud uppe på
Lerberget och i kapellet hos Gudmor. Det vet
väl herr Marcurell, som suttit i busken och
skrattat åt fånen. Han säger därför, att Erik
har fred med Gud men icke med fånen. Och
därtill skall han nu förhjälpas av herr Marcurell.
Ryglingen vill dock icke lugna sig. Herr
Marcurell smyger efter honom med behändiga kast
hit och dit för att undvika släggorna. Han
kommer äntligen till örat och viskar:
"Hon skall gå självmant."
Genast blir Erik Janse stilla, skälvande i
köttet, halvt förlamad. Pysslingen kan åter
begynna med sina strykningar och goda ord. Han
säger:
"Inte kan du ha en husmor, som låter korna
sprängas. Som sover, när hon inte illfänas! Som
aldrig fick del av Herrens nattvard. Jerker,
Jerker, din far gråter i himlen. Låt nu se, att
gamle Marcurell får goda nyheter med sig, när
han kommer dit upp."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
