Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 51
Ryglingen säger:
"Hon smädar Gud och ber till fånen."
"Oj, oj, oj," jämrar herr Marcurell. "Det
tror jag aldrig!"
Men bonden kryper bort till väggen, lyfter
på tapeten, krafsar under stocken och får fram
en blodig trasa. Han räcker den till prästen,
som tyder de suddiga bokstäverna:
Onda fånen hjälpa Ryglingen — ger jag blodet
Bentsdåter bolla.
Erik fann det hos Gudmor i kapellet och den
dagen förviste han hustrun. Men hon kom igen
med all världens olyckor, sjukdom, råttor, nöd
och begabbelse. Herr Marcurell luktar på trasan,
den spetsiga tungan far ut som ur käften på en
orm och snuddar vid blodet.
"Nötblod är det icke. Det räcker till dom
på livet. Men rättvisan är oviss, och hon ska
gå självmant. Alldeles som råttorna. Schasa
råttorna och de komma igen — alldeles som din
kvinna. Låt nu gamle prästen råda. Tänk, vad
jag har läst i skrifterna! Tänk vad jag vet!"
Han sjunker ihop och hänger som en grå
trasa över bordskanten. Arbetet är dock tungt
för en gammal man. ögonen rulla i huvudet
som på en besatt eller på en döende. Erik
hoppas, att han skall dö. Men när gubben märker
att den andre begynner resa på sig, sticker han
trasan i mun och suger nya krafter. Han har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
