Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 55
smackar. Kvinnan går till honom, hennes
näsborrar vidgas för att spåra maten.
"Jag äter honungsbröd," säger herr
Marcurell och river med naglarna mot brödkanten.
Hon räcker fram handen, men herr Marcurell
värjer sitt bröd, låtsas äta och smackar. Då
rycker hon brödet ifrån honom, stoppar det i
mun och suger, men spottar åter ut.
"Det är gift," säger hon.
Herr Marcurell snappar till sig brödet och
låtsas tugga. Kvinnan vänder sig bort för att
icke se honom äta.
"Var är Ryglingen?"
"På Klockeberga till merafton. Där vankas
ostkaka."
"Var är ungarna?"
"I prästgården till merafton. Där vankas
ölsupa med färskt bröd."
"Giv mig!" säger hon och räcker fram
handen.
"När jag gick i gårdarna med tiggepåsen,
slog du mig."
Åter rycker hon brödet ifrån honom. För
att icke känna den bittra smaken, som honungen
ej tyr att dölja, stoppar hon det helt i mun. Hon
häver sig framstupa över bordet med armarna
kring huvudet ätande mot bordsskivan. Så tuggar
och sväljer hon utan rast. Även sedan hon svalt
sista tuggan förblir hon i samma ställning.
"Lilla morän," säger herr Marcurell och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
