Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON I RYGLINGE OCH DESS SÖNER 135
vinter blåste hela konsten ned från Lerberget.
Bruksdriften måste upphöra. Löjtnanten på
Klockeberga gjorde också sitt för att lägga sten
på häradsdomarens börda.
Under allt detta tänkte Aron endast på att få
bot för sonens onda. Prostinnan gjorde många
kurer utan att lyckas i en enda. Det berodde
därpå, att Olof gycklade med föreskrifterna och
illa följde dem. Till sist sade prostinnan:
"Av dig Olof har jag fördragit mer vrånghet
än av någon annan mansperson, prosten
undantagandes. Men nu ser jag, att du är älskogskrank
och ger jag dig bövelen i våld."
Den gången teg Olof, hur kvick han eljest
var till svar. Aron förstod likväl icke, hur det
var fatt. Han kom på den tanken, att Olof
ådragit sig tvinsoten då han tog Eriks plats i
Jans bädd. Häröver grubblade han både länge
och väl, for slutligen till prosten. Han bad att
få namnen ändrade i kyrkboken, så att den döde
skulle kallas Olof, den levande Erik. Som skäl
härför anförde han, att namnet Olof var okänt
i släkten och säkerligen icke lyckobringande
helst nu biskopen fått en förtidig död. Men
prosten vägrade och bannade honom för hans
vidskepelse.
På hemvägen for Aron förbi klockaregården.
Klockaren kom ut och det blev tal om Arons
ärende. Då sade klockaren :
"Nu har häradsdomaren skämt ut sig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
