Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
KOMEDIER I BERGSLAGEN
bjöd Jan Erse till gruvan och fick tack. Vidare
berättade han som vanligt ett och annat, allt
eftersom det dök upp i minnet. Hans minne
hade förbättrats.
Nu begav det sig, att morkullejakten vid
Lerberget plötsligen rann för honom. Och utan att
tänka på sina åhörare berättade han hela
förloppet, samvetsgrant skärskådande varje detalj
för att sätta den på sin rätta plats. Och efter
vad han själv tyckte sig förstå, lyckades han
härutinnan måhända bättre än vanligt.
Men när han slutat, säger Jan Erse:
"Så fick jag veta, hur det gick till, när gamle
brukspatron stal min gruva. Men det är väl ändå
en sak, som han glömmer. Eller också vill han
inte ut med språket?"’
"Som jag glömmer?" upprepar han ivrigt.
"Nej, minsann, Jan Erse, om jag har glömt
något —"
Han ser på Jan Erse och tänker: Så
underligt! Människorna bliva vita, när jag talar till
dem.
"Nog har han glömt något. Det brukar inte
vara så att djävlarna från Klockeberga komma
till oss bergsmän utan att de röra våra kvinnor
också —"
Löftet! tänker Jörgen. Du min gud, nu
minns jag. Där fanns en flicka, som lovade mig
något, och själv gav jag också ett löfte. Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
