Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN SIEDELS BREV
199
skali jag nu kunna minnas? Hur skall jag kunna
minnas?
Och detta sista starka, förtvivlade försök att
minnas blir för Jörgen Siedel en hart när
outhärdlig plåga.
Han ser på flickan. Hon håller sitt lilla
huvud i handen, ser på honom, stirrar oavvänt
upp i hans ansikte. Vad vill du då? Är det nu
något jag skall minnas för din räkning också?
Och plötsligt förstår han alltsamman!
Förstår varför mannen där dag efter dag sitter i
diket och lyssnar. Tåligt, tåligt, tåligt, tåligt —
Han säger —
Och han spritter själv till, ty det är fars röst.
Han säger:
"Ärlige bergsman! Redlige granne! Vad är
det du grubblar över? Har du gått här i åtta
år och grubblat över den saken?"
Jan Erse vänder sig emot honom. Han säger :
"Vet du något, Jörgen Siedel, så skall du
säga det."
Det river om i hjärnan. Han glider. Blöt
— ? — tänker han. Men det är icke tanken.
Far —? — tänker han. Men det är icke tanken.
Jörgen Siedel, tänker han.
Han lyfter armen liksom för att torka sig om
munnen. På så sätt slipper han se henne.
"Granne," säger han, alltjämt med fars röst.
"Kunna vi tala om den saken? I barnets
närvaro?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
