Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
skratt ocli gråt, och Bengt lyfte honom högt i
luften och satte honom pä golfvet.
»Där ser du, hur stark pappa är! Blef elli
rädd!»
»Usch nej! Men det var sä otäckt. >
»Ja, tror nog det», skrattade Bengt. »Upp
nu och plocka! Jag lofvar att inte göra om det.»
Ragnar plockade och drog och pustade och
samlade i en hög på golfvet. Så frågade han
ännu en gång, när pappa skulle komma hem?
»Kan du minnas faster Ilanna? Hon. som
bara bar ett öga?»
»Nehej, pappa! Hon har tvä; fast hon ser
bara med det ena. För det andra är det fel på.»
Ja, det har du rätt i. Vill du komma till
henne pa en tid?»
Nej, det ville Ragnar visst icke. Ja men
faster Hanna var snäll, och så luide hon två
pojkar, som Ragnar skulle få leka med. Det
hjälpte icke, Ragnar ville stanna hemma. Men
slutligen fragade ban, om mamma skulle följa
med? Ja. Och pappa? Nej. Gossen betänkte
sig, så suckade hau och gjorde en handrörelse
som han sett mamma använda vid liknande
tillfällen.
»Jag får väl göra det, då.»
Bengt skrattade och lyfte gossen upp till sig.
»Titta nu på mig, titta riktigt!»
Ragnar lade händerna på hans axlar, böjde
ned hakan och såg med stora ögon på detta
ansikte, som ban kände så väl. Och som ban
icke kände. Det krusiga skägget, som sände sina
förtrupper ända upp under ögonen; pannan, som
valkats klumpigt och oregelbundet; ögonen, som
glittrade, som sände skrattrynkor till höger ocli
vänster, skrattrynkor djupa som sorgefåror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
