Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
pä haken. Gick några slag af och an; gick in i
grannrunnnet och stängde dörren till sitt eget;
gick åter några slag och stannade framför dörren
till Lostmans rum.
Han gjorde en grininiu, någonting midt emellan
arg hund och tjufpojke. Och slog upp dörren.
»Ar det kanske mig, länsman söker? Var så
god och stig på! Här är vi i fred.»
»Nej se där är ju Bengt! Nå det var bra.
Jag hade lite jag ville tala med honom om.»
sStig på! Lostman är sjuk, som länsman
ser, så det är bäst vi låter honom vara. Var så
god och ta plats. Jag står.»
»Det, är visst illa med Lostman, kan jag
förstå. Jag tror, ban yrar. lian talade om
blommor. —»
»Såå. — Ja det är nog illa med Lostman.»
Länsman vaggade pä den rangliga bänken
och snurrade sin gråblå skäggtofs mellan händerna.
»Bengt ser kry ut, ban. Men ni bar visst
litet obekvämt här? Hvarför flyttade ni hit upp?»
»Det har brunnit för oss i byn. Visste inte
länsman det?»
»Jo visst, visst. Men ni flyttade, innan det
brann, vill jag minnas.»
»Ja. Det är ju bäst att ge sig af i tid.»
Länsman slog till ett stort skratt, men slutade
tvärt dä han märkte, att han icke fick sällskap.
Han sneglade på Bengt förskräckt, som om det
hade varit han själf, som försagt sig.
»Förrästen är det just angående den där
branden, jag skulle vilja tala litet med Bengt.»
»Såå.»
»Ja, se folk pratar så mycket om den där
branden.»
»Man ska alltid tro, liva folk säger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
