Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
»Förstår sig; uieu sa mycket som möjligt,
Ocli numro tre: att du aldrig frågar efter din
pappa.»
»Far jag aldrig fråga efter pappa?»
»Du får aldrig fråga, hvar pappa är, eller
hvad pappa gör. Hör du! Ska vi göra en
öfverenskommelse. En öfverenskommelse i godo, säg?
Du frågar aldrig efter mig, och jag frågar aldrig
efter dig. —»
Ragnar öfvertänkte de möjliga fördelarna.
Får jag göra, hvad jag vill då?» frågade han.
Bengt svarade icke; han gaf honom en hastig
och ovan smekning.
»Du blir nog snäll, gossen min; det är
hufvudsaken! Kom ihåg, att det är hufvudsaken! Jag
skulle önska, att, alla människor visste det.»
»Det vet jag!»
»Ar du människa du, lillepytt?»
»Nej», erkände Ragnar sin svaghet. »Jag är
bara barn.»
»Tyst! — Hvem är hos Lostman?»
»æ pappa, du ska få se, hon går nu igen!»
»Nej, det är någon, som talar.»
Ragnar sprang igenom fruntimmernas rum
och tittade i nyckelhålet. Han kom tillbaka på
tåspetsarna.
»Pappa! Det är en främmande kar.»
»Såå. Hur såg han ut?»
»Det vet jag inte, för ban vände ryggen till.
Men ban var alldeles kutig.»
»Var han. — Hör du, samla ihop det här
och bär ut det till mamma. Genom köket. Men
skynda dig!»
Han klappade i händerna.
»Skyiida dig! Nå!»
Bengt stängde dörren efter honom och lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
