Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
blommor, tillade lian, dröjande, spörjande. Och
så. fortsatte han, tuggande och hackande i
oändlighet: jag går och söker blommor, jag går och
söker blommor. —
Marken var gråbrun och torr, skyarna föllo
öfver marken. Den mörka massan började vagga,
började vaja som kronor på böjliga stjälkar, som
blomkronor.
Jag går och söker blommor. — Men med
blommor menade han is, det var is ban längtade
efter. Han brydde sig icke om blommor; ban
hade aldrig brytt sig om blommor. Han törstade,
törstade. I denna gråbruna öken, där sky var
rök, där luft var dam, där behöfde ban is. Hvit,
klar, kall, våt is.
Han började gråta. Tårarna runnö som gummi,
stelnade och täckte lians ansikte med en spröd
skorpa, som skar, när den brast. Läpparna
styf-nåde, men ban upphörde ej att skrika: Jag går
och söker blommor. Ilan trodde, att ban bad.
Marken var gråbrun som torf och befruktades
af fallande rök. Och födde blommor. Blå kronor
reste sig, blå klockor hängde ned från stjälkarna,
blå korgar trängdes som en skara nyfikna hufvud.
En skog af blå blommor spirade, slingrade, snärjde.
Och de växte med sus, med dån, med skrik, med
uggleskrik; de ringde som kyrkans klockor, de
ringde till likfärd med stora och små kläppar,
med gapande, gräsliga munnar.
Han måste bedja om försköning: jag går och
söker blommor. Han måste skrika, öfverrösta
larmet: jag går ocli söker blommor. Han inåste
fria sig, ban måste slå sig igenom; jag går och
söker blommor. Nu mörknade de, som blod
mörknar. Nu fogade de sig samman som plankorna i
en kista. Nu togo de andan från honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
