Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Hvarför kom de inte in? Gick de sin väg
igen. Hvart tog de vägen? Hon höll andan.
Sä pustade lion ut:
»Att de inte skäms!»
Hon satte sig åter på stolen, framåtlutad
och lät lyktan dingla fram och tillbaka. Hon
hade icke länge behof af tidningar; hon
begrundade. Hvart tog de vägen? Uppåt skogen. Sven
gick naturligtvis och drillade med flickan. Han
hade sett så bestämd ut i kväll. Och han spratt
till, när hon tog honom i höften för att resa sig.
Först spratt han till, och sen blef han som af
stål. Usch hvad tankar kan vara besvärliga. Hon
satte lyktan på golfvet.
»Att de inte skäms!»
Iion gick bort till bädden och började
försiktigt ordna med lakan och täcke; Lostman hade
ställt till så förskräckligt. Om man lefde
hyggligt och inte drack, så blefve man inte så där
besvärlig till sistone. Man borde verkligen tänka
på sin omgifning också.
Se så där, nu är det lite snyggt. Undras
hur Bengt —
Då hörde hon någonting underligt,
någonting som lät som slag mot sten, som hack med
järnspett.
Hvad i herrans namn?
Hon sprang ut; nattkylan gaf henne en
rysning. Hör! Hör! Nej men hva? —
»Hva gör ni?» skrek hon. — »Skräm mig
inte! Det säger jag er, skräm mig inte!»
Ingenting. Tyst, alldeles tyst. Ja men hon
hade hört, hon hade hört tydligt, tydligt, hur
någon _—
»Är någon där?— Ja försök inte att
skrämmas. Är det Sven?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
