Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Du stannar! Sven har hela lifvet för sig;
lian kan vänta. Jag har denna morgon, jag kan
inte vänta. Sätt dig! På stenen. Sätt dig! Ja
se, du kan inte gråta ens. Du vet, att du måste
lyda. Jag är inte elak, men jag vill bli åtlydd.
Där sitter du bra. Sten är det bästa man kan
sitta pä. Kallt och hårdt. Det passar för unga
kroppar. Stilla! Jag vill. Jag har denna
morgon. Jag vill.»
»Bengt >, sade hon och svalde. »Du ska inte
hetsa upp dig så där. Jag gör ju gärna, hva du
vill. Men du får inte skrämma mig. Hör du.»
Han strök sig öfver ansiktet.
»Ser jag så upprörd ut? Då anar du väl
förälskelse? Det bruka kvinnorna ana. Men det
är inte så. Med mig. Nu. Jag är upprörd
därför att jag ska på häktet. Det är otäckt.»
•• Kommer de att — ?»
»Hvad? Att döma mig? Naturligtvis om
jag erkänner. Om jag ljuger går jag fri. Men
jag vet aldrig, när jag ska tala sanning och när
jag ska ljuga.»
»Man ska alltid hålla sig till sanningen»,
predikade hon öfvertygadt och lidelsefritt.
»Ja. Om man förstår välja sanning. Jag
sa en gång till min sköterska, att hon liknade en
blå-blek kalkon. Hade jag sagt, att hon var en
snäll gammal gumma, så hade jag också talat
sanning och fått socker. Nu fick jag stryk. Den
som inte älskar sanning, ska alltid tala sant; det
hedrar honom, ger honom anseende. Men den.
som älskar, bör akta sig. Ty det egendomliga är,
att det nästan alltid är den fulla sanningen, lian
älskar.»
»Är det sådant Ragnar får lära», frågade hon
oskyldigt. Då bon icke fick svar, såg hon upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
