Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
sömnigt förvånad. Och tillfogade hastigt: »Jag
menade ingenting ondt med det.»
Han skakade på hufvudet.
»Jag lär honom ingenting; jag har ingenting
att lära honom. Han får lina sig själf.
Jag har ju gett honom lifvet; det är redan
mycket. Gåfve jag till på köpet lärdom, skulle
han kanske säga mig att jag gett för mycket.»
»A», sade hon i en utdragen, tröstande ton,
som kom honom att skratta.
»Förrästen — hvilken lärdom skulle jag kunna
ge? Hur man anlägger mordbrand? Eller hur
man finner blommor i mörkret? Eller att dö?
Nej. När man inte längre kan hjälpa sig själf,
då har man rätt att hjälpa andra. Men icke förr.
Och just nu fick jag klart för mig, att min tid
ännu icke är ute. Att jag kan hjälpa mig själf.»
»Ja nog kan Bengt», försäkrade hon med ett
försök att tro på någonting lyckligt och godt.
»För mig gäller det först och främst att
glömma blomman. Den blå. —»
»Ja!» ropade hon med verklig lättnad. »Ja
vet Bengt, gör det! Det lät så konstigt.»
»Det var konstigt, Att jag, som börjat mitt
lif som sanningsälskare, skulle fastna så
ohjälpligt i lögn. Och jag var inte sjuk, när det skedde.
Det skulle ju ha gett förklaring. Men så var det
icke. Jag var en nästan oblygt frisk och sund
ungdom. Nej förklaringen är troligen helt enkelt
den, att jag hade tröttnat på sanningen.»
»Usch Bengt då!>
»Ja, Och att lögnen var så vacker.
Blomman menar jag. Jag kan ännu känna, bur
tvärslån i fönstret strök öfver mitt hår, när jag
hoppade ut för att finna min blomma.»
»Men Bengt fann den ju inte?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
