Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
I.
Banan låg rak, mil efter mil löpte den
snörrät öfver slätten. På båda sidor bredde sig
höstplöjd jord, lucker, gråsvart med gredelina
skiftningar. Solen blänkte på blek himmel,
kvällstrött, af väpnad, besägrad af aftonens dimmor.
Hon liknade sin tjänare månen, rund, gulröd och
matt.
»Har ni sofvit illa? Förra natten, menar
jag-9
»Nej hur så?»
»Ni är svart under ögonen. Har ni haft slag
någon gång?»
»Nej.»
»Ja, ursäkta! Jag är nyfiken, det måste jag
erkänna. Men jag är välmenande. Det finns
sannerligen inte ett uns ondt i mig. Och så är
det någonting vådligt lockande i att sitta ensam
mellan fyra väggar med en främmande människa.
Säg? Det är vådligt lockande, hva?»
»Jag är trött; jag vill vara ifred.»
»Ja, ja ursäkta! Jag vill inte vara närgåugeu.
Och förrästen så är ni ju en äldre man. Så det
vore ju orätt af mig. För all del! Nej då.»
Han rynkade ihop sitt lilla, trinda ansikte
och log välvilligt och suckade. Bengt måste för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
