Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
tindra .sig öfver hans hud som nyss spänt sig
slät öfver kinderna och som nu korsades af
otaliga rynkor, grofva och lina. En lustig och
beskedlig liten pratmakare, men tröttsam. Hans
ord skallrade omkring i kupén som bönorna i en
kaffebrännare.
Därute flöt slätten, strinimig och bubblande
som ett vatten. Gröna fläckar döko ur det
svartgrå, gredelina; gröna ränder svängde förbi. Stora
gröna fyrkanter seglade sakta öfver den mörka
ytan. Och i diken och pussar blänkte soleil,
tvagen och blek.
»Det är ju er son, ni ska hälsa på? .lag
tyckte, ni sa det. Har ni träffats på länge? Ni
är väl bra glad att få se honom?»
»Jag vore glad, om ni ville tiga.»
»Vet ni, jag är så ensam hemma. Min mor
dog för ett och ett halft år sen. Och nu har jag
iugen att prata med. Och jag tycker, det är så
roligt att prata.»
»Jag är också ensam hemma. Men jag
tycker icke att det är roligt att prata.»
»Ser ni det! Trodde jag inte, att ni var
olycklig på något sätt. Det trodde jag genast.
Er hustru har dött för flere år sen, eftersom ni
inte bär något slags sorg.
Säg mig, har det gått utför med er?»
Bengt vände sig hastigt om. Kimde det
vara någon bekant från fordom, som ville drifva
med jlionom? Nej, han kände icke ansiktet; ban
hade godt minne för ansikten ocli detta kände
ban icke. Men då var det för löjligt.
»Vet herrn, herrn är minsann den
påflugnaste människa jag någonsin träffat pä.»
Den lille sken upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
