Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
»Nå elda då! .Tag hindrar väl inte, skulle
jag tro.»
»Näej. —» Hon började ställa upp veden i
kakelugnen men smög misstänksamma blickar
bort till den liggande. Slutligen fick hon eld ocli
beredde sig att gå.
»Hör på! Brukar herr Ragnar skrämma dig?»
Hon blinkade och vred sig oroligt.
>Hur gör han, när ban skrämmer dig?»
Hva?»
»Hur gör ban, när ban skrämmer dig? så
här?» Och han upprepade Ragnars rörelse med
tummarna. Flickan smågrinade som mot något
bekant. Så fnissade hon till.
»Han kastar sig raklång på golfvet.»
»Kastar ban dig raklång på golfvet?»
Hon blef förbryllad och sneglade ängsligt
mot dörren.
»Näej», mumlade hon.
»Det är bra; gå din väg. Jag ska stiga upp.»
När han klädt sig, slog han upp fönstret och
lutade sig ut. Luften var mildt kylig och himlen
jämumulen. »Trodde jag inte, det skulle bli snö»,
sade lian för sig själf. »Jag skulle önska, jag iinge
se körgårn i snö. Det är så vackert.»
Ragnar hade redan gått ut, men Ingrid
trodde, att ban snart skulle komma tillbaka. Ville
inte Bengt stiga in i hans rum? Där hade hon
ställt iordning frukosten. Rummet var litet och
ytterst sparsamt möbleradt. Ett bord, en stol, en
rankig järnsäng och en barnbyrå, som gubben
Lostman en gång i tiden förfärdigat till julgåfva.
»Hvar ritar han? Det här bordet är väl för litet?»
»Han ritar aldrig hemma.»
Men det fanns ju ingen eldstad. Så grufligt
kallt det måtte vara de långa vintermånaderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
