Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Bengt undrade, om lian icke bodde i sälen den
kalla tiden. Men ban tyckte sig märka, att
frågor besvärade Ingrid. Därför teg han och satte
sig till bords.
»Vi skulle gå till körgårn. — Går han ofta
dit?»
»O ja då! Nästan för hvar dag. Och ibland,
när ban haft något vackert med sig till grafven,
så är ban vid sånt godt lynne sen hela dagen.
Men det är ju inte alltid, ban har råd, förstås.»
»Han förefaller glad, tycker jag. Men det är
egendomligt, att ban så gärna vill skrämma den
där dumma flickan. Hur kommer det sig?"
Ingrid tvekade, så sade hon:
>Jag vet inte, hvarför ban skrämmer henne;
ban tycker väl det är löjligt. Men jag ska säga
Bengt, att ban har gjort så mycket för den
Hickan så —»
»Såå. — Hva har han gjort?»
»Ja, jag kan ju tala om det nu. Jag vill
aldrig göra det, när Ragnar hör på, för ban
förvränger det och gör narr af alltsamman.
»Jo se det var så, att första tiden Ragnar
var vid verkstan, så kom han tillsamman med
så mycket dåligt folk. De söp och drack de där
kamraterna, ban hade, och gjorde allt möjligt.
Sa höll de till på en krog, där den bär flickan
Anna var uppasserska. Det vill säga, det var ju en
sån där riktigt simpel krog, så någon riktig
uppassning fanns det ju inte. Utan den här flick-kraken fick
gå från och till som det föll sig. Och en otäck
gammal käring stod för det hela.
»Nå, och så vet jag inte riktigt, hur det
var; men de hade väl supit sig ordentligt fulla,
kan jag tro. Och då ville de göra henne illa.
Flick-kraken! Men det ska jag säga Bengt, att
det blef annat utaf. För se det tålde inte Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
