Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Louis såg ganska förbryllad ut:
»Men då måste det ju vara Kurt» — började han
trevande.
Ludvig var glad över att misstankarna gick honom förbi.
»Ja, naturligtvis är det Kurt», sa han övertygande. »Ge
mig en tändsticka är du snäll.»
Nere i hallen sprang portiern och Kalle om varandra för
att så älskvärt som möjligt ta emot herrskapet Balzars som
just kommit in genom dörren. Julia var strålande i en
kokett liten filthatt och charmant päls. Kurt såg värdig och
förmögen ut där han följde efter sin hustru. Julia svepte
förbi portiern och stannade på översta trappsteget ner till
hallen.
»God dag, god dag, lille portiern», hälsade hon. »Har
människan kommit?»
»Vilken människa, fru Balzar?»
»Dollardrottningen förstås! Mrs Mary Johnston! Hon
skulle ju vara här i dag! En sån hutlös människa som inte
passar tiden!»
Julia steg ner för trappan och promenerade tvärs över
hallen fram mot en skulptur, föreställande en skidåkare,
som prydde det annars vackra rummet. Portiern följde
denna strålande uppenbarelse som en liten mops följer sin
dyrkade härskarinna.
»Mrs Johnston kan inte komma förrän 23,15», meddelade
han. »Då kommer nämligen hennes tåg.»
»Må vi hoppas, lille portiern, att det är orsaken till
hennes slarv», sa Julia och hytte lekfullt med fingret åt
portiern, som nu inte visste på vilken fot han skulle stå av
förtjusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
