Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
»För resten väntar jag en järnvägsolycka», fortsatte hon
i samma andetag. »Så snart en amerikanska visar sig i
Europa ramla de små tågen av sina skenor — den där
kommer jag att sticka ut ögonen på», insköt hon i sin svada
just som hon rundade skidlöparen bakifrån och fick hans
stavspets i hatten — »och de små fartygen gömma sig på
havets botten! Lilla gamla Europa blir nämligen
skräckslaget och knäsvagt, ser lille portiern.»
Portiern hade under detta fått hjälpa den dyrkade av
med pälsen. Hans runda ansikte sken av beundran. Han
stammade fram en fråga om herrskapet ville se sina rum.
»Det hinner vi alltid med sen, lille portiern», sa Julia.
»Observera nu att hängaren i min päls är borta och fodret
lite trasigt! Var rädd om grunkorna! — Nu sätter jag mig
här, Kurt, och blir sittande tills människan kommer. Var
håller kära släkten hus ? Å hu, vad här är tråkigt!»
Hon föll behagfullt ner i soffhörnan framför den öppna
spisen och suckade tungt. Kurt stod mållös inför denna
nonchalans. Han hade inte ens kommit sig för med att ta
av sig pälsen. Han tänkte med fasa på vilket intryck
Julia, lössläppt i frihet, skulle göra på den gamla frireligiösa
amerikanska tanten. Att hon var frireligiös tog han för
givet, det hörde liksom till det porträtt han gjort sig av
henne. Något magert och snipigt, lättstött och besvärligt.
Han insåg nödvändigheten av att varna Julia i tid för att
undvika kommande skandaler.
»Julia», började han en smula ängsligt, »Julia, du kunde
väl ändå lägga litet band–inför främmande bara —
lägget litet band på ditt temperament?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
