Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
»Vad menar du! ? Får jag inte skämta med lille
portiern ?»
»Julia, du vet att jag tycker förfärligt mycket om ditt
temperament och ibland gör det en glänsande effekt -— •—»
»Hör på gossen! Han har lärt sig smickra! Då är
tigge-påsen inte långt borta.»
Kurt satte sig bredvid henne på soffan. Han talade
stillsamt och varligt, det föreföll nära på som om han med
sakta tal ville hindra ett eldsprutande berg att koka över.
»–men just därför ber jag dig — skulle du inte —
för en gångs skull -—• så länge vi är tillsammans här med
amerikanskan — vilja lägga litet band på det där fatala
temperamentet ?»
Det stillsamma talet hjälpte inte. Det eldsprutande
berget kokade över i alla fall.
»Vad för slag! Lägga band på mig! För den där
amerikanska dollarsäckens skull?! Aldrig!!»
Julia satt kapprak i soffan. Hon strök hatten av sig som
om hon behövde luft till hjärnan. Vare sig Julia var glad
eller ledsen, snäll eller elak glittrade alltid en liten satan
i hennes ögon och mungipa. Det var därför man aldrig
kunde ta henne på allvar. Om man inte var bländad av
någon slags passion, som till exempel Sussi var. Eller om
man inte var ängslig för Sveaverkens nya obligationslån,
som Kurt var. Han var till den grad ängslig att han tog
risken av ytterligare ett försök att hejda strömmen:
»Inte för hennes skull, Julia, utan för min. Jag har
bekymmer, och–»
Julias uppmärksamhet var fästad på halltrappans långa
avsats där nu Katja, Ludvig och Louis uppenbarade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
