Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Låt oss ta fast kon, svarade guldsmeden, i det
han lyfte upp henne, dock utan att ännu våga kyssa
henne, ehuru flickan ej skulle ha haft något emot
det.
— Ja, sade hon, annars får jag prygel.
Guldsmeden sprang nu efter kon, som frågade
föga efter det älskande paret, och snart blev hon
tagen vid hornen och fasthållen som i ett skruvstäd
av tourainaren, som skulle ha kunnat slunga henne
upp i luften som ett halmstrå.
—• Farväl, min älskade. Om ni kommer till
staden så gå till min bostad vid S: t Leu. Jag heter
mäster Anseau och är guldsmed åt hans majestät
kungen av Frankrike, och på min skylt har jag S: t
Élois bild. Lova mig att infinna er här nästa
söndag; jag skall inte utebli, om det också regnar
hillebarder.
— Ja, min gode herre. Jag skulle också kunna
hoppa över alla häckar, och till tack skulle jag vilja
tillhöra er utan att vålla er några obehag, om
det också skulle kosta min eviga salighet. Medan
jag väntar på den lyckliga stunden skall jag
innerligt be Gud för er.
Hon stod där som en helgonstaty och rörde sig ej
så länge hon såg guldsmeden, som långsamt
avlägsnade sig och vände sig om då och då för att se på
henne. Och då han försvunnit ur sikte stannade
hon kvar där ända till mörkrets inbrott,
försjunken i tankar, och visste ej om hon hade drömt
alltsammans. Sedan återvände hon till klostret, där
hon fick stryk för att hon kom så sent, men hon
kände icke slagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
