Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gode guldsmeden förlorade alldeles sin
matlust, stängde igen sin verkstad och tänkte endast
på den där flickan, såg henne för sig överallt.
Redan följande dag begav han sig till klostret mycket
orolig för hur samtalet med priorn skulle avlöpa.
Under vägen kom han på den tanken att ställa sig
under beskydd av en kunglig tjänsteman, vände
därför om och begav sig till hovet, som då befann
sig i staden. Emedan han var högaktad av alla för
sin klokhet och omtyckt för sina vackra arbeten
och sitt välvilliga sätt, fick han löfte om hjälp av
kungens kammarherre, åt vars älskarinna han
nyligen gjort ett ojämförligt vackert konfektskrin av
guld och juveler. Denne lät sadla sin ridhäst och
en passgångare åt guldsmeden, med vilken han
genast begav sig till klostret och frågade efter priorn,
som var hans högvördighet Hugon de Sennecterre,
nittiotre år gammal. Han trädde in i salen jämte
guldsmeden, som ångestfullt väntade på sin dom,
och bad priorn på förhand bevilja honom en bön
som skulle vara lätt att uppfylla. Priorn skakade
på huvudet och svarade att kyrkolagen förbjöd
honom att avge ett sådant löfte.
— Här ser ni, sade kammarherren,
hovguldsmeden som har fattat en stor kärlek till en av ert
klosters trälinnor, och jag lovar att göra för er vad
ni önskar, om ni ger denna flicka fri.
— Vem är hon? frågade priorn guldsmeden.
— Hon heter Tiennette, svarade denne blygt.
— Aha! sade gamle Hugon småleende. Betet har
alltså lockat till oss en präktig fisk. Det här är en
allvarlig fråga, som jag inte kan lösa på egen hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
