Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Z. Höglund
58
ritet stått inför ett svårare prov, och aldrig har den fällt
ett viktigare avgörande. Han tog kompromissen, trots
allt knorrande ej blott från de vänstersocialistiska
arbetarnas sida utan även från många inom det egna
partiet, därför att han ansåg det som en bjudande plikt att
handla så, att den svenska arbetarklassen ”icke utan
fullkomligt tvingande skäl måste taga på sig så svåra och
till sin storlek oöverskådliga offer, som här kunde ha
kommit i fråga, därest in i det sista motsatserna stått
oförsonliga mot varandra”. Måhända har här minnena
av de stora offer, som storstrejkerna 1902 och 1909
kostade den svenska arbetarklassen, spelat in som ett
återhållande moment.
Hur som helst förnekade icke heller denna gång
Bran-ting sitt realpolitiska sinne, och det demokratiska
framsteg som här vanns genom fredlig påtryckning av den
”förhandlande socialdemokratin” — för att använda ett
ord av Axel Danielsson, som Branting livligt senterat,
— möjliggjorde en betydligt ökad marschtakt för
vinnandet av en socialistisk majoritet i den svenska riksdagen.
Och om man genom att ta det säkra för det osäkra
undvek en revolutionär tillspetsning av kampen, så var detta
helt i stil med den utvecklingslinje, som Branting
betraktade som den eftersträvansvärda och möjliga för
Sveriges del.
Branting och ”humanismen”.
Men trots denna Brantings allt mer utpräglade böjelse
för demokratins och den fredliga utvecklingens metoder
och trots hans närmande till de framstegssinnade
riktningarna inom den borgerliga världen hade han föga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
