Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Z. Höglund
skölden vad sam kunde ena, så är det sant, men det var
en styrka och ingen svaghet, en förtjänst och intet fel.
En så utomordentlig auktoritet, som Branting ägde
under det senaste årtiondet av sitt liv, förvärvas givetvis
ej i ett slag. Den var frukten av en mångårig yttre och
inre kamp, som stundom syntes starkt rubba hans
ställning men ändå i längden rotade den fastare och säkrare.
Utan en oavbruten verksamhet som journalist och
agitator, som riksdagsman och partiorganisatör, arbetande
i stort och smått, aldrig sparande sina krafter, utan denna
levande kontakt med sitt folk hadé han aldrig kunnat
uppnå sin enastående auktoritet, likvärdig med den
som Bebel nådde i Tyskland, Jaures i Frankrike och
Lenin i Ryssland.
Sak, verklighet och kärna.
Hjalmar Brantings liv är rikt på yttre framgång: tre
gånger stod han i spetsen för en socialdemokratisk
regering i vårt land, ett insegel på demokratins genombrott
och ett löfte om en socialistisk framtid. Men hans
regeringar, bakom vilka dock icke fanns en socialistisk
folk-eller riksdagsmajoritet, måste begränsa sig till relativt
blygsamma uppgifter — arbetarklassen hade ännu icke
nått upp till det krön av verklig makt att kunna helt
realisera de stora ideal, varom Branting helt visst hade
drömt i sin ungdom. Det faller också ett stänk av
vemod över de betraktelser, Branting i ett av sina sista
tal ■— på partikongressen 1924 — gjorde över socialistiska
föreställningar förr och nu. Livet bjöd honom som alla
många besvikelser, många krossade illusioner. Han fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
