Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vän eller fiende?
Den fritänkarrörelse, som under namn av utilism startades av
Viktor Bennstrand 1887 (d. 1895), rönte under sin första tid en
viss sympati från socialdemokratins sida såsom odlande ett
visserligen begränsat men nödvändigt upplysningsarbete, vilket icke
direkt fölle inom socialdemokratins ram. Men utilismen kom
snart att präglas av en stark ensidighet och primitivitet,
huvudsakligen sysslande med bibelkritik och görande kampen mot
religionen till det centrala i allt framstegsarbete, och den hotade
att i alltför hög grad absorbera arbetarnas intresse från den
ekonomiska och politiska kampen till strider i religiösa spörsmål.
Därigenom försvårade den utvecklingen av arbetarnas
klassorganisationer och blev mera ett hinder än en hjälpare i
frigörelsekampen.
Branting sökte i det längsta bevara ett fredligt förhållande
mellan det socialdemokratiska partiet och den utilistiska rörelsen
men måste slutligen, då den började uppträda med anspråk på
att vara en folkrörelse som även skulle företräda arbetarnas
politiska krav, dra upp en bestämd skiljelinje åt detta håll. Ännu
i •artikeln ”Vän eller fiende?” av 1888 hävdar han, att de båda
rörelserna skulle kunna hjälpa och stödja varandra mot den
gemensamma fienden, den klerikala reaktionen, men två år
senare, då debatten i frågan åter blossar upp, nödgas han ta
klart avstånd från den nu allt ensidigare drivna utilistiska
propagandan. Det sker dels i kommentarer till ett föredrag av
Bennstrand, dels genom ett föredrag i Stockholm med
efterföljande debatt med Bennstrand, varpå en resolution antogs av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>