Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En svensk utopist 159
men en nutida socialist ställer dock hellre frågan på
annat sätt. För honom beror privategendomens berättigande
eller förkastlighet helt och hållet på graden av den
utveckling, vartill samhället i fråga hunnit. Åsikterna
om huru egendomsförhållandena böra vara ordnade växla
enligt hans uppfattning efter de olika produktionsvillkor,
varunder ett samhälle har att arbeta. Något absolut
rätt i den vägen gives icke. Men härmed är också
grunden dragen undan den privata äganderättens ordinära
försvarare på ett vida säkrare sätt än som kunnat ske
genom några rättsfilosofiska deduktioner, de må vara
än så väl utförda; ty mot sådana kunna alltid
invändningar göras, det ligger nu en gång i sakens natur.
Frågan blir sålunda ändrad till: är privategendomen på vår
europeiska kulturs nuvarande utvecklingsgrad berättigad,
d. v. s. motsvarar denna institution våra nuvarande
produktionsvillkor? Därom kan man ju tvista; socialisterna
ge, som bekant, för sin del det svaret, att enskild
äganderätt till produktionsmedlen är utmärkande för den epok,
då arbetet bedrevs i liten skala och huvudsakligen
avsåg konsumtion på ort och ställe av det tillverkade,
medan däremot storproduktionens herravälde
naturnöd-vändigt måste föra med sig först produktionsmedlens
koncentrering och, då olägenheterna härav bli allt
kännbarare, deras socialisering, deras övertagande av
samhället.
Vår författare, rådman Oviding, är utopist, icke
socialist i modern mening. Han rör sig i regeln ej med
relativa begrepp, utan med absoluta, om också spår till
en annan och riktigare uppfattning ingalunda saknas i
hans arbete, då han medger, att institutioner, över vilka
han från förnuftets synpunkt bryter staven, dock även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
