Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. »Socialistiska» ansatser i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den engelske kanslärn, i hans år 1516 utgifna »Utopia»,
samt af Morus’ efterbildare, Campanella o. a. »Utopia»
(ordagrant: ingen ort, landet Ingenstädes, hvaraf vi sedan
fått ordet utopi) är liksom Platos »Stat» en skildring af
samhället sådant detta efter författarens uppfattning borde
vara. Ett framsteg, som genast slår oss vid en jämförelse,
är att Morus icke längre behöfver bygga på slafveri;
detta kvarstår blött som straff för förbrytare. Hvad hans
samhälle behöfver frambringas i stället under allmän
arbetsplikt på blott sex timmars normalarbetsdag. Låt
oss höra hur han förklararar detta vara möjligt (citatet ur
David Bergströms »Kommunism och socialism»). Han
uppräknar bland de produktivt ovärksamme först kvinnorna
— det industriella kvinnoarbetet fanns då icke ännu —
och fortsätter:
»Vidare ha vi prästerna och de så kallade andlige, hvilken
ofantlig och lättjefull skara! Lägg så till alla de rika —i främsta
rummet alla dessa jorddrottar, som gemenligen kallas för ädlingar
och förnäma Slå ihop med dem deras talrika hus- och tjänstefolk,
jag menar hela detta livréklädda följe af odågor, och lägg till sist
till dessa kraftiga och friska tiggare, som dölja sin lättja under
någon låtsad sjukdom. Du skall då finna, därom är jag säker, att
de, som arbeta på sådana ting som människorna begagna sig af,
äro vida färre än du tänkte.
öfvertänk nu för dig själf huru få det är af dessa arbetande
människor, som verkligen äro sysselsatta med nödvändiga arbeten.
Öfverallt där pänningen brukas till värdemätare för allting, där
kommer man med nödvändighet att allt framgent bedrifva en mängd
onyttiga och öfverflödiga yrken och handtverk, som endast stå i
lyxens och nöjets tjänst...
. .. Men om alla dessa, som nu äro sysselsatta med onyttiga
arbeten, om vidare hela denna väldiga hop, som blir fördärfvad af
lättja och sysslolöshet, och inom hvilken hvar och en ensam
förbrukar mera af frukterna af andras arbete än två arbetare — om,
säger jag, alla dessa människor kunde sättas till att göra
någonting nyttigt, så inser du lätt, huru liten tid som skulle åtgå för att
frambringa öfverflöd — nog och åter nog — af allt bvad som
be-hofvet och bekvämligheten, ja, till och med den sanna och naturliga
njutningslystnaden kunna fordra och begära.»
För öfrigt råder i Morus’ »Utopia», så när som
på kvinnogemenskapen, hvars bortfallande likaledes pekar
på ett högre utvecklingsstadium, fullt lika genomförd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
