Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. »Socialistiska» ansatser i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och drager den förnämsta fördelen av dem. De äro fästningar,
uppförda till dess fördel i ett fientligt land. Och är det icke den
olika fördelningen av egendomen, som är källan till de överträdelser
rättvisan straffar? ...
... Själva kärnpunkten i samhället är att fritaga den rike
från arbete. Då livegenskapen avskaffades, var ingalunda meningen
att avskaffa vare sig rikedomen eller dess fördelar. Man tänkte alls
icke återställa människornas ursprungliga jämlikhet; det var endast
till skenet den rike avstod sina företrädesrättigheter. Slaveriet har
förevigats i världen, fast under det mildare namnet av tjänareskap.
Stad och land äro fyllda med ett slags tjänare, vida talrikare,
nyttigare och flitigare, kända under namnet arbetare. Dessa vanäras
icke av lyxens prunk, utan frysa i trasor, fattigdomens dräkt, och
njuta ingen andel i det öfverflöd, som deras arbete frambringar.
Vilken fördel ha de av slaveriets avskaffande? Fruktan att dö av
hunger...
Slaven fick alltid sitt uppehälle, även om han icke hade något
att beställa. Vad blir det av den frie arbetaren, om arbetet börjar
tryta? Vem bekymrar sig om bonom? Vem förlorar något på om
han dukar under för svält och elände?»
Vi ha s& pass utförligt anfört Linguet ej minst därför
att det är just hans tankegång som nära hundra år senare
går igen hos Sverges ende författare af utopiskt socialistisk
riktning, rådman Qviding i Malmö, pseudonymen Nils
Nilsson Arbetskarl.
Sitt praktiskaTuttryck fick denna proletariska flygel
af det adertonde århundradets franska tänkande i den
stora Babeufska sammansvärjningen 1797, så benämnd
efter ledaren Gracchus Babeuf. Målet för detta djärva
försök, som naturligtvis förde sina huvudmän på
schavotten, var ingenting mindre än att till de egendomslösas
fördel i kommunistisk riktning fullfölja den omvälvning,
som nyss fört bourgeoisin till makten. »Revolutionens
uppgift,» skriver Babeuf, »är att upphäva olikheterna
människorna emellan och grundlägga allmän och
gemensam lycka. Revolutionen är icke avslutad, därför att de
rika uppsluka allting, medan de fattiga, arbetande som
riktiga slavar och kvidande i sitt elände, icke ens räknas
tillhöra samhället.» Den Babeufska kommunismen var
för övrigt tillskuren i skräckväldets stil efter vad man
då trodde vara spartanskt mönster. Den strängaste cen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
