Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den utopiska socialismen - 6. Den franska socialismen till 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, läto följderna icke vänta på sig. t Med de absurda
religiösa systemen och privategendomen bör ocksä
äktenskapet och den gamla familjeformen försvinna,» skrev han.
Han insåg själv följderna av att förkunna något dylikt,
men ingenting kunde avskräcka honom, och allt vad han
förutsett inträffade. Han lystes i bann av det officiella
samhället, pressen begynte tiga ihjäl honom, och till räga
på allt förlorade han hela sin förmögenhet på sina
kommunistiska experimenter i Amerika. Han vände sig nu
direkt till arbetarna och levde i trettio år, outtröttligt
verksam trots alla motgångar, mitt ibland dem. Robert Owens
namn är fäst vid snart sagt alla verkliga framsteg för
arbetarsaken i England under dessa ärtionden. Ar 1819
lyckades han efter fem års ansträngningar driva igenom
den första lagen, som satte skrankor för kvinnors och
barns arbetstid i fabrikerna; han tog initiativet till hela den
stora rörelsen för produktions- och konsumtionsföreningar
av arbetare; han var ordförande på den första kongress,
där de olika fackföreningarna slöto sig tillsammans för
gemensamt motstånd mot kapitalmaktens tryck.
6. Sen franska socialismen till 1848.
Den djupa medkänsla för de lidande och tillbakasatta,
den brinnande, berg försättande tro pä lyckoidealens nära
förverkligande, som var det gemensamma draget hos den
utopiska socialismens ovan skildrade profeter, kunde icke
annat än göra ett djupt intryck pä den tidens bildade
ungdom. Också kommer pä 1880-talet särskilt i Frankrike
en period, dä nästan allt vad landet hade av intellektuell
begåvning var mer eller mindre utpräglat känslosocialistiskt.
Den gamle fromme Chateaubriand gav sin tribut ät
tids-strömningen ej mindre än den djärve, i urkristendomens
tonart predikande Lamennais, den svärmiska idealisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
