Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Den franska socialismen till 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplysa och med sina ingivelser hänföra folken, det vill säga
arbetarna, vetenskapsmännen och konstnärerna; vi vilja att den som
sår, han skall också skörda, och att frukterna av de arbetande
klassernas arbete icke skall uppslukas av de lättjefulla klasserna,
som ingenting göra, ingenting kunna och endast sätta värde på sig
själva; vi vilja en samhällsordning helt och hållet byggd på den
grundsatsen åt en var efter hans duglighet, efter hans arbete;
vi vilja avskaffandet efter hand av alla de gärder, som arbetet betalar
till sysslolösheten under de olika namnen av jord- och kapitalräntor.
Men medan man på detta sätt inom själva bourgeoisin
svärmade för socialistiska idealer och byggde luftslott om
en före8tående allmän harmoni, vunnen pä det fredliga
Övertygandet8 väg, begynte omsider ocksä nere i
samhällets djup de intressemotsatser bli uppenbara, som skilde
de tungt arbetandes värld frän de egendomsbesittandes
och njutandes. År 1831 reste sig Lyons arbetslösa
svältande sidenvävare med fältropet: leva i arbete eller dö
i strid! »I rättvisans och mänsklighetens namn bedja vi
er,» skrevo de till Ludvig Filips ministrar, »att
framlägga en plan till arbetets organisation, så att frukten av
våra mödor icke längre mätte komma uteslutande några
privilegierade till godo.» Rena arbetarkrav spelade med i
de republikanska resningsförsök, som gäng pä gäng under
åren 1832—1839 skakade »borgarkonungen» Ludvig Filips
tron. Och i England sköt vid samma tid fram värt
århundrades första stora nationella arbetarrörelse, »chartismen.
Tiden var förbi för medlidandets socialism, när arbetarna
själva begynte gå till storms emot det bestående
samhället. Klasskampen mellan proletariat och bourgeoisi
rycker från denna tid i förgrunden i de folks historia,
vilka äro de bestämmande för mänsklighetens öden.
I själva verket hade i Frankrike ända till 1830
bourgeoisi och arbetare tvungits att kämpa sida vid sida
mot de gengängaremakter frän flydda tider, som efter
Napoleons fall äter gjort anspråk pä sina gamla företräden.
Men med juli-revolutionen 1830 var föreningsbandet brutet,
och vägarna skildes. Bourgeoisin drog omsider som full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
