Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Den kapitalistiska produktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill säga lika med värdet av de för en dag nödvändiga
underhållsmedlen, antag till exempel tre kronor. För att
frambringa dessa behövdes, lät oss säga, jämnt en halv dags
arbete. »Men om en halv arbetsdag är av nöden för
att underhålla arbetaren tjugufyra timmar, hindrar detta
icke alls arbetaren att arbeta en kel dag. Arbetskraftens
värde och det värde densamma sätter in i arbetsprocessen
äro sålunda tvä olika storheter. Det var denna
värdeskillnad kapitalisten hade i sikte, när han köpte arbetskraften
.. . Att följaktligen det värde, som arbetskraftens
förbrukning skapar under en hel dag, är dubbelt sä stort som
dess eget värde pr dag, är en särskild tur för köparen
och alls ingen orättvisa mot säljaren.»
Hemligheten i överskottsvärdets tillkomst ligger nu
fullt klar för den Marx’ska teorin. I värt exempel var
arbetskraftens värde under en halv dag, sex timmar, tre
kronor; sä mycket fick arbetaren i lön; men det värde,
hans arbete under tolv timmars arbetsdag skapade, var icke
tre, utan sex kronor; alltsä överskottsvärdet i kapitalistens
ficka tre kronor. »Konststycket har lyckats. Penningen
har förvandlats till kapital,» säger Marx. Och hur har
det gätt till? Jo, enklast uttryckt sä, att arbetaren har av
de tolv timmar, han arbetat, hållit på i sex för att ersätta
sin lön, men de övriga sex har han arbetat gratis åt
kapitalisten.
Man förstår då vilken betydelse kampen om längre
eller kortare arbetsdag skulle fä för Marx. Kapitalisten
söker genom arbetsdagens förlängning suga största möjliga
kvantum värde ur den vara, arbetskraften, som han
ärligen köpt. Arbetaren äter kräver normalarbetsdag, det
vill säga, han vägrar att överarbeta så, att det normala
livsmåttet sjunker, han vägrar på själva det billiga
varuutbytets grund att på tio år förbruka vad som med
berättigad sparsamhet kunnat räcka i trettio. Rätt står här
mot rätt, och »mellan lika rätt avgör väldet». Det blir
en genom århundraden fortgående kamp om arbetsdagnse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
