Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Den kapitalistiska produktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom Dædalos’ konstverk rörde sig av sig själva, så behövde
varken verkmästarna några biträden eller herrarna några slavar.’ Ja,
de hedningarna! Som den fiffige Bastiat upptäckt och före honom
den ännu slugare MacCulloch,* begrepo de ingenting av ekonomi
och kristendom. De begrepo bland annat inte, att maskinen är det
utmärktaste medel att förlänga arbetsdagen. De ursäktade kanske
den enes slaveri med att det var medlet till den andres fulla
mänskliga utveckling. Men till att predika massornas slaveri för att göra
några råa ocb halvbildade uppkomlingar till ’vår framstående
spin-neriägare’, vår vitt kände korvfabrikör’ och ’vår inflytelserike
blanksmör jefabrikant’, därtill felades dem det specifikt kristliga organet.»
Ännu är dock ingalunda den kapitalistiska
maskinindustrins syndaregister enligt Marx uttömt. Den har en
strävan att göra arbetet mera intensivt; en utväg som
också tillgripes i den mån en normalarbetsdag införes. I
hantverk och manufaktur betjänar sig arbetaren av
verktyget; i fabriken tjänar han maskinen, hans individuella
skicklighet träder i bakgrunden. Härmed följer en
»kasern-mässig disciplin», alldeles utan skrankor av »det eljest så
moderna representativa systemet», och vilken ingenting
annat är än »den kapitalistiska karrikatyren av den
nödvändiga samhälleliga regleringen av arbetsprocessen». »1
stället för slavpåfösarens piska kommer ’basens’ straffbok.
Alla straff omsättas naturligtvis i böter och löneavdrag,
och fabriks-Lykurgusarnas skarpsinne i lagstiftningsväg är
så stort, att det är nästan ännu mera lönande om
arbetarna bryta mot reglementet än om de följa det.» Och
lägg härtill de livsfarliga och hälsovidriga förhållanden,
varunder arbetet ofta utföres, och som drastiskt belysas av
»de industriella batalj-bulletinerna över döda och sårade!»
Maskinen, arbetsmedlet, blir arbetarens konkurrent;
hans vara, arbetskraften, blir osäljbar och värdelös som
gamla kasserade papperspengar. Och denna process griper
yrke efter yrke. En del av de överflödiggjorda arbetslösa
går under, en annan del överfyller alla lättare
industrigrenar och sänker lönerna under arbetskraftens värde. Ja,
• Nationalekonomer, som hylla teorin om intresseharmoni
mellan arbete och kapital.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
