Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Solivro, som hejdats af dessa utrop, var alltför
artig för att icke skynda till skattmästarens hjälp.
Han tog honom i armen och drog af alla krafter.
— Hvad är det för en ond ande, som drar
mig i armen? skrek den tjocke, men i detsamma
fick han se sin hjälpare och slog upp munnen af
förvåning. Han gjorde sig häftigt lös och försökte
resa sig på egen hand.
— Akta dig, Selerel! ropade hans vänner, — det
han bekomma dig illa, Du kan gå isönder.
Och i sanning, denna väldiga massa syntes
försatt i en skakning, som kunde blifva farlig för
sammanhållningen; kindbenen hängde som mognade
kurbitsar, färdiga att falla, De tre kommo honom
till hjälp; han stod och stod så fast och tung, som
om han alltid hade stått och icke kunde annat.
— Usling, ropade han till gubben, — kom hit!
Gubben slingrade sig fram emot honom utan
onödig brådska; hade han haft en svans, det enda,
som öfver hufvud taget fattades honom, så hade
den utan tvifvel utfört de ödmjukaste viftningar.
— Usling, upprepade Selerel, hur vågar du
föra prinsen till ett näste, som är Acretaniens skam?
Usling, kom närmare, kom närmare, säger jag.
Gubben skrufvade sig framåt ännu några steg,
under det att den obefintliga svansen blef belt
stilla af förskräckelse.
— Prinsen hade tråkigt, mumlade ban, — jag
fann det bra sorgligt och orättvist, att prinsen skulle
ha tråkigt.
— Skurk, tuggade Selerel med en förtjusning,
som hade han ätit något godt, — du har ett godt
hjärta; du vill föra prinsen till nöjen, som ingen
hederlig människa begagnar sig af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
