Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ingen ung och hederlig människa, Återtog
han något förvirrad. — Du har ett godt hjärta,
skurk, jag skall min själ belöna dig.
Ocli därmed lyfte han en hand, som visserligen
var mjuk, men likväl var fruktansvärd på grund af
sin tyngd.
Solivro skämdes förfärligt, icke sà mycket för
det, ban gjort, som därför, att ban icke visste, hvad
ban skulle göra. Han förstod, att man med de
skymfliga orden slog på säcken, men menade åsnan.
Från grannrummet kom ett skratt, som gjorde hans
ögon brännande; han kände, att han måste rädda
gubben från förödmjukelse för att rädda sig själf.
Han gjorde en på en gång blyg och modig
liten rörelse, liknande dem, med hvilka barn söka
imponera på sina sköterskor.
— Slå honom icke, Selerel, ni kommer att
ångra det.
— II v asa?
— Ni kommer att ångra er; han står under
mitt beskydd.
Selerels snopna förvåning var så betagande,
att prinsen icke kunde motstå sitt begär utan
fortsatte:
— För öfrigt skall jag taga ert andragande
under betänkande och meddela det till min höge
fader. Måhända blir det nödvändigt att stänga
detta tillhåll för ohederliga människor.
Och med en liten nick, som kom de tre att
buga sig, gick han bort till dörröppningen, hvars
förhängen ban förde åt sidan med en långsam och
värdig rörelse. Gubben var icke sen att följa honom,
förtviflad öfver det vredesutbrott, ban väntade.
Skattmästaren gjorde också en väldig och
krossande sväng med den lyftade armen. Men han
lugnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
