- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
45

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

mod att tuöta föraktet från alla fula och dumma.

Solivro smög sig bort från alla grinande ögon
och munnar. Då han lämnade torget, hörde han
rösten:

— Ja skratta, mina bröder! Där visheten börjar,
där börja dårarna skratta. En skärf till Tobolo!
En skärf till hans sex små lampor!

Prinsen hade icke lust att gå hem, men sömnen
skulle sannolikt ha besegrat hans äfventyrslust, om
den icke råkat nya fiender i hunger och törst.
Solivro började ifrigt efterspana något af de
värdshus, han sett knektania betrakta med öm längtan.
Och som han just nu befann sig i en stadsdel, där
värdshusen voro nästan lika talrika som husen, så
hade han ingen svårighet att finna, hvad han sökte.
Men timmen var tyvärr alltför sen; portarna voro
stängda, och luckorna sutto obönhörligt slutna.
Inför så afvisande tecken kände han sig bra
nedslagen. Det var långt till slottet, och han skulle
dessutom få det ganska svårt att skaffa sig något
ätbart utan att väcka för mycket uppseende; han
var mer än tillräckligt trött för att afsky hvarje
uppträde. Hungerns ovana knip och kväljningar
gjorde honom förtviflad. Han var nära att gråta.

Slutligen tog han mod till sig. En lucka, hvars
skrufvar sågo mer beskedliga ut, lät rubba sig;
och genom den halfhandsbreda springan kunde han
se in i ett svagt upplyst krogrum, vid hvars disk
värden satt och räknade sin kassa. Bredvid ljuset
stod en hallaten pastej; dess innehåll var nästan
fullständigt borta, men de tjocka degväggarna funnos
kvar.

Solivro darrade af förtjusning; han gjorde ett
fruktlöst ryck i luckan ocli skrek:

— Jag vill in, släpp mig in!

Värden sprang upp och strök pengarna med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free