Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
03
— Mor Sorenna var nu inte ledson för din
höna! Amante ska fånga räfven och gifva dig pälsen
i stället.
Och därmed brusto alla tre i skratt.
De stannade hos mor Sorenna och hade det
godt. Solivro hackade i jorden och kände sig som
en hel mästare. Men bakom honom gick Sorenna
och flinade. Slutligen ryckte lion hackan ifrån
honom.
— Sicken en spessling! Tror han det är kärestan,
han smeker? Nej till jorden ska man gilja, så att
hon känner det. Hvad bryr hon sig om såna där
femtonårskyssar!
Torfvorna dansade lustigt kring hennes
tvärsäkra, bredställda ben. Men prinsen blef förargad
och stannade liela dagen i skogen för att fånga
vildt, Och när han så kom tillbaka, tomhändt och
slokörad, visste gumman inte till sig af förtjusning.
Hon tog honom kring lifvet och svängde honom
rundt, så att lädersulorna flögo från hans fötter.
— Seså, min gosse, vi lämna inte mor Sorenna
i år. Mor Sorenna är bra att ha!
Och denna tanke gjorde henne mycket lycklig.
Tairavita redde sig bättre med sitt arbete.
Hon flög inomhus och utomhus — dock mest
utomhus — och skötte väl hundrade saker på en gång.
Då hon kom springande med bunkar på hufvud
ocli på axlar och i händerna, blef gumman eldröd
af förskräckelse och skrek:
— Unge, du är galen! Jag slår ihjäl dig om
du slår sönder mina bunkar.
Men bunkarna höllo; vare sig det var deras
förtjänst eller hennes.
Första gången de hade stigit upp i sin kammare,
som låg under taket och var ganska nätt och prydlig,
hade prinsen i plötslig förtjusning slagit armarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
