Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Solivro, som trodde sig märka tvifvel i hennes
ord, sprang upp, ifrig att öfvertyga.
— Om jag verkligen förlorat henne, hur skulle
jag då kunna lefva? Ni får icke tro mig så svag,
att jag låter allt ske, hur det vill.
— Men jag måste ju vänta. Ni hör, så de
skrika därför, att Irlam den Gamles son är min
gästvän. Hans dotter furstinna, det skulle bringa
dem till galenskaper.
— Jag måste således vänta, tills jag kan
före-bygga galenskaperna; med andra ord: tills Barrelen
kommer med knektarna. Men icke längre.
— Ni litar på Barrelen?
— Kan jag icke? Ni bör veta det
— Jovisst, Barrelen ska icke glömma, att ni
är fursten.
— Men ni får heller icke glömma, att
Barre-len hela sitt lif kämpat mot det — mot matrettcr.
Furst Virior hade ingen trognare tjänare än honom
och ingen hätskare fiende än Irlam den Gamle.
Ni ser, att det går illa ihop.
— Nu tvingar han matretterna till lugn. Han
drifver dem in i skogarna, liksom er store fader
gjorde. Och under tiden lefver den unge Irlam i
skydd hos er, och bidar den stund, då ban åter
kan ställa sig i spetsen för sitt släkte.
— Då gäller det ert rike, furste. Det goda
väldet gentemot det onda.
Solivro hörde henne icke. Under det lion talade,
hade han fått en tanke, som tycktes honom stor.
Den var också oerhörd och sällsynt i Aeretanien.
Den var vidare god eller tycktes honom så, ty den
lofvade att ställa allt till rätta så, som ban ville
ha det, Han stampade af otålighet att få komma
fram med denna märkvärdiga tanke. Slutligen fann
ban en inkörsport i hennes mur af ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
