Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
vande armar kring Solivros hals och pressade sin
kind mot hans.
— Säg Solivro! utropade han. Du ska icke
släppa lös de vilda vargarna! Du vet väl, att de
äta små barn?
Fursten satte hastigt ned den lille bytingen
på marken. En plötslig och förskräckt tystnad
plågade honom. Han gick in i slottet, ocli efter
en stund befallde ban, att barnen, sedan de
försetts med frukter och godsaker, skulle föras ut ur
trädgården.
Icke ens Savagrin fick tillträde till det rum,
där han under hela dagen höll sig innestängd.
Men kammarsvemien, som lyssnat bakom
drape-rierna, påstod, att fursten hängifvit sig åt häftiga
utbrott af vrede. Kanske också af sorg.
När Sorrel slutat sin berättelse, uppstod en
tystnad, som ban fann lika underlig som obehaglig.
Äfven mor Sorenna sparade sina kraftiga
anmärkningar. Tairavita reste sig och gick ut ur stugan.
Då hon åter kom in, förde hon med sig de
båda barnen, som lekt i gräset utanför. De följde
henne med små och stabbande steg. Hon satte
sig vid bordet och tog dem båda upp i knät för
att gifva dem mat.
Plötsligt vände hon sig mot Sorrel.
— Här ser du de små vargungarna.
Höfvidsmannen, som började känna sig orolig
för det, han sagt, blef häftig.
— Härskarinna! utropade ban med
förtrytelse. — Är det om furstens barn, du talar så?
Men Tairavita vände sig ifrån honom. Hon
förde handen öfver de små hufvudena med denna
ömma rörelse, som kvinnan icke behöfver och
mannen icke kan lära sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
