Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
— Det är om dessa, jag talar, sade hon —
Om mina bain.
Barrellen hade släppt lös skogs-matretterna.
De svämmade öfver hela Aeretanien; de uppsökte
sina gamla gårdar och drefvo med rått våld bort
de aeretaner, som inkräktat dem.
Klagoropen blefvo allt häftigare. Dagligen
samlades stora skaror utanför slottets murar. De
bådo, tiggde och hotade. Dessa skaror ökades
med hvarje stund; människor från alla rikets kanter
strömmade in i staden, bedröfvade och förbittrade.
Ett hårdare sinne än Solivros skulle rörts af
sådan jämmer; ett mer själfsäkert skulle bragts
till tvifvel på sin gärning. Ett mindre modigt
sinne skulle de tusende och åter tusende
munnarnas vilda ord gifvit förskräckelse.
Ingen kunde upptäcka någon rädsla eller
svaghet hos furst Solivro. De gamla krigarna sågo
i hans ögon samma glada och djärfva blick, som
gjort Virior så älskad och beundrad.
Likväl började de klokaste hofmännen redan
hviska och försäkra, att fursten snart nog skulle
gifva efter för sitt folks böner. De allra slugaste
påstodo till och med, att bela tilltaget endast var
en list. Genom löften hade fursten lockat
matretterna ut på slättlandet. Nu var det honom helt
lätt, att med sin faders öfvade krigare samt med
hjälp af sina förbittrade undersåtar i ett slag göra
slut på detta förhatliga och farliga släkte.
Dessa rykten förde Ostata till Irlams öron.
Hon fann, att hatfulla matretter kunde tjäna
hennes syften bättre än aeretaner, som, hur
förbittrade de än voro, likväl icke helt och hållet
förmådde befria sig från den vördnad, furstehuset
ingaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
