Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
är en skurk, du! Hör du det? En skurk, hvad!
Skulle man inte få pina en skurk? Om jag kunde —
Plötsligt reste sig Savagrin.
— Tig Sorenna! Skaparen behöfver icke din
hjälp.
— Hör, Solivro. Skogsmatrettenia, som du
gifvit rätt att återtaga de förlorade gårdarna, ha
äfven kommit till mor Sorennas hus, som en gång
varit deras —
Nu böljade gumman snyfta.
— Herre, hur dåraktig har du inte varit! En
skara odjur föll öfver oss. Förbannade kvinnor
slogo mig i hufvudet och refvo upp mina dörrar.
Jag låg på knä och kunde inte resa mig. Jag
skrek och bad som en galning. De sparkade mig
åt sidan och rusade upp för trapporna —
— Tairavita? Hör du icke!
— Hon kom ned med barnen. De hade slagit
henne öfver ögonen, så att bloden rann. Hon
kunde inte se, hon föll öfver bänken. Skaparen
gaf mig krafter; jag reste mig och hjälpte henne
upp. Sen smögo vi oss med barnen ut i skogen.
A hvad de gräto, de små! Men Tairavita sade
icke ett ord. Hon torkade blodet från ögonen och
gick allt längre in i skogen.
— Hvar är hon? Kan du icke säga!
— Kan jag säga, hvad jag inte vet! Endast
Skaparen vet. Jag had henne stanna. Jag sa, att
vi borde gå till staden. Fursten skulle hjälpa oss.
Amante skulle hjälpa oss.
— Då vände hon sig om. Amante är död,
sa hon. Fader lefde i skogarna. Dit går jag med
mina små. Jag vet, hur man kan lefva i skogania.
Så gick hon, så gick hon! Jag hörde inte längre hennes
steg. Men barnen! Skapare, Skapare, hur de jämrade!
Skapare, Skapare, sin dödsstund känner man icke!
Solivro. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
