Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Då inträffade något, som hvarken Ostata eller
någon annan förutsett.
Natten var ännu icke halfliden, då Savagrin
trädde in i furstens kammare. Han gick bort till
bädden och väckte den sofvande. Men då Solivro
yrvaket frågade, hvad han ville, förmådde ban icke
svara.
Slutligen sade ban:
— Ack Solivro; hvarför har skaparen utvalt
oss till olycka? Hvarmed lia vi förtörnat honom?
Nu började ban darra så häftigt, att fursten
måste springa upp för att stödja honom. Han
satte honom ned på bädden; gubben kramade hans
hufvud mellan sina händer.
— Hvarför förföljer han oss? Mig gamle,
hvarför förföljer han mig? Hvad har jag gjort? Jag
gamle, jag gamle.
Släpiga och ojämna steg hördes i gången; det
prasslade i draperiets skrynklor.
Då fursten vände sig om, stod mor Sorenna
inför honom.
— Tairavita! skrek ban till. — Tairavita?
Gumman gjorde en långsam hälsning och
stånkade. Solivro grep henne i armen.
— Tairavita? Hör du icke! Tairavita?
Gumman nickade och slog med händerna.
— Hvem känner sin dödsstund? Ingen.
— Du ljuger!
— Ljuger jag? Hvad har jag då sagt —
— Pina mig icke! Hör du — hör du —
Dessa ord tycktes passa gummans tunga; hon
upprepade det gång efter gång.
— Pina, pina, pina! Du talar om pina, du.
Du är för god att bh pinad, du! Men andra får du
pina så mycket du vill. Du, som stryker land och
rike omkring och låter odjuren mörda din far. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
