Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
mycket sällan såg jag dem sänka sig ned till
jorden eller komma så nära, att jag kunde röra vid
dem. Och nu påstår du, att deras hemvist är en
grotta?
— Du glömmer, i hvilket land du är.
— Om denna grotta säges det, att en skrift,
som fordom funnits ristad öfver dess ingång, gifvit
ett märkligt löfte åt den, som träder där in.
Solivro närmade sig grottans öppning.
— Och huru lyder löftet?
— Den, som träder där in, lär känna sin
innersta önskan.
— Just icke något stort löfte. Det hade
behagat mig mer, om man lofvat, att uppfylla min
innersta önskan.
— Men det är en vacker grotta, du visat mig.
Se, hvilka underbara mönster på dess väggar!
På grottväggens yta trängdes bergets skilda
arter. Växlande färger lindade sig kring
hvarandra, reddes ut och snoddes liop efter ständigt
förändrade mönster. Grå-hvita och hårda bottnar
hade inslag af något, som var så skärt och mjukt,
att det minde om ungdom. Gröna ränder löpte
bredvid bländande hvita, röda bågar skuros af
svarta streck.
Men märkligare än färgernas brokighet var
den rikedom af gestalter, som trängde sig fram ur
virrvarret, ändrade ställning och gest, och åter
försvunno i en oredig och mångtydig teckning.
— Se! utropade Solivro, i det ban med fingern
följde linjerna i detta spel. Är det icke faders
trädgårdar? Gångarna ligga som hvita band öfver
gräsmattorna. Och här är de grenrika träd, i hvilka
jag så ofta klättrat. Och är icke detta dammen?
Och de svarta punkterna påminna om
vattenkastande grodor och fåglar. Där är ju stenbänken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
